~Kommer inte på någon passande rubrik~
Jag vet att det finns otroligt många människor som mår dåligt, alltså inte bara tonåringar utan även vuxna.
Det finns väldigt många olika sätt att se på en människa hur han eller hon mår.
Och för väldigt många är det svårt att lägga märke till att en människa mår dåligt. Jag menar, mår man dåligt så kanske man är otroligt bra på att dölja det. Man kan vara hur glad som helst i skolan eller på jobbet men när man är hemma sen på kvällen så dekorerar man sina armar/ben eller vilken kroppsdel som helst för att man har hållt allting inom sig hela dagen.
Medans andra, som exempel mig själv, visar det väldigt tydligt även om det inte alls är meningen.
Jag har själv aldrig varit med om att någon vuxen mått så dåligt att han eller hon skadat sig själv, försökt att ta livet av sig eller liknande. Men jag vet att det finns.
Själv har jag varit med om en hel del ungdomar i min ålder och lite äldre håller på med sånt här och jag tycker verkligen inte att det är okej.
Jag säger inte att dom gör fel genom att självskada sig själva eller så, jag vet själv hur det är. Men det måste ju finnas något annat sätt som kan vara bättre, man måste bara komma på vad.
Nu kanske vissa av er tänker att man kan hitta på kul , som att gå på fester och supa sig stupfull eller vandra runt i stan och slå ner varenda människa som man ser bara för att man helt plötsligt hatar den personen som du kanske inte ens känner. Bara för att du mår dåligt.
Hur mår jag nu när jag skriver ett sånt här inlägg?- Jomen alltså, jag sitter här mitt i natten, lyssnar på samma musik som jag skrivit om längre ner och skriver ett känsligt inlägg. Idén till detta fick jag nu ikväll.
I natt mådde jag piss och likaså under eftermiddagen idag. Dessutom så har jag varit så uttråkad, och från mitt håll är det inte alls någon bra kombination ska ni veta...
Klockan tio ikväll kom jag på att jag har filminspelning med Elin & Wilma imorgon, vilket genast piggade upp mig och fick mig att ta tag i det sista som behövdes inför inspelningen imorgon. Liksom damma, damsuga mitt rum osv - inte riktigt det roligaste kanske. Men jag fick något att göra.
Byta om till bekvämma kläder, in med hörlurarna i öronen, på med musik som får mig att koppla av, skruva upp volymen till max, öppna båda mina fönster helt, kolla på bilarna som sladdar i den nya snön utanför och bara drömma mig bort några låtar innan jag påbörjar mitt arbete med rummet.
Jag glömde totalt bort allt som jag var ledsen över eftersom jag verkligen var nått oerhört koncentrerad och verkligen längtade till inspelningen- Eftersom jag vet att vi gör något bra och att det kommer hjälpa folk på traven.
Nått annat som jag gör rätt ofta när jag mår dåligt eller är ledsen är att komma mig i spegeln och sedan lägga på ett extra lager smink eftersom jag känner mig äcklig & ful TROTS att jag vet att massor av människor tycker att jag ser jätte bra ut. Jag vet själv att jag ser bra ut, jag har inte alls mycket självförtroende men varje dag blir jag påmind om hur fin jag är. Så fattar egentligen inte ens varför jag sminkar mig extra mycket...
Mina tips till er som mår dåligt och skadar er på något vänster. - Alltså, det här är ju svårt för mig med. Men det jag har LÄST och testat själv är att:
- Ta med en kompis och gå ut på en promenad för att prata av dig.
-Lyssna på musik som får dej att koppla av, samtidigt som du gör nått.
- Ha något att längta efter, som du kan fixa och pyssla till.
- Se till att ha något att göra. Det finns alltid något som behövs göras.
- Bär bekvämma kläder. Man behöver inte gå i tajta jeans eller vad man nu föredrar. Man är otroligt vacker i mjukisbyxor oxå. Jag bär ett par tights , ett linne & en stor skjorta.
-Ta en fika och bara prata ut.
Men för vissa grävs det större hjälp & ta chansen medans den ändå finns INNAN det är för sent.
Några av dom tipsen jag har just nu, jag har själv testat det och för mig funkar det. Sen beror det lite på hur man är som individ och varför man mår dåligt. Men det är super viktigt att ha någon att prata med, Jag har mina bästa kompisar, mina föräldrar, släktingar och personal på skolan som jag pratar med. Så jag är ju inte direkt ensam, även fast det känns så ibland.
Men jag har insett själv att man måste prata ut om det är något som tynger en, man klarar det inte själv. Kanske för en stund, men inte i längden.
Hoppas jag kom med något bra, tappade motivationen helt i mitten men jag är nöjd & har sagt det mesta som jag ville säga i kväll.
Godnatt xx
